Påskafton 2011

Idag har vi njutit av sommarvärme, ledighet och underskön natur. Idag fick både Celia och jag möjlighet att doppa oss i Rådasjön. Kallt, men skönt. Celia vågade först och några timmar senare hoppad jag i och fick en försmak av sommarens aktiviteter :-)

Pappa får sig en kram under morgonpromenaden

Våren ikläder sig sin grönskande skrud. Vackert och grönt. Sänder en tanke till våra allergiker som har det kämpigt trots skönheten.

Dess doftar vår och grönska. En ren njutning.

Hjärtat blir extra varmt när man ser en karmell i vårskrud som denna :-)

Min  fina son, jag tänker ibland vilken tur jag har som har så fina barn.

Vårens prakt är överväldigande

Mina fina Lucas som drömmer sig bort till vuxnare dagar :-)

Tänk att hon ger mig den platsen i hennes liv

Det här hittade vi på Celias dörr i kväll. Detta är vad som rör sig i hennes värld. Det känns så mäktigt som en ynnest att få vara en sån stor del, en viktig punkt i någon människas liv. Sitt barns liv. Jag tänker när jag ser detta, att det är en stor ynnest jag fått ta del av genom att bli mamma till henne och hennes bröder. Det känns så stort och jag blir så rörd inom mig att det blir lite svårt att ta in. Att vara förälder är allt annat än att det är självklart att man är viktig. Det är en ynnest och en gåva att vara rädd om.

Drömmar som avsikt

Avsikt. Av att se. Sikta, som i mening att rikta sig mot något eller någon. Sikta, som att sila ur (exempel mjöl som blir finkornigt och luftigt). Sikta, som att skaffa sig ett urval.

Jag har i mina funderingar kring det här med drömmar, kommit fram till, att det är en oerhörd viktig nyckel till det här med att vara människa. Att leva som människa. Drömmar hjälper oss att avskilja all den potential, alla möjligheter och alla val som vi människor står inför. 

När livet inte handlarom att överleva, utan att leva, så är möjligheterna och valen oändliga. Vi praktiskt taget drunknar i dom. För att inte blanda ihop överleva med att leva har vi några fina redskap. Ett av dom är drömmar.

När man väljer att leva så är drömmar en del av den grund vi står på och som väcker vår livslust och hjälper oss att hitta "flow" i vårt vardagshav. Jag ser fyra viktiga pelare i valet att leva livet istället för att överleva i livet. Avsikt, Näring, Mening och Mål är det som utkristalliserar sig.

Det är svårt för mig, som gärna vill ha helhetsbild eller översikt att ta mig an det här med drömmar innan jag ser "väven". Jag är en människa som tidigt fick lära mig det här med att överleva. Att överleva handlar mycket om mål, så jag har alltid varit oerhört målinriktad.

Det jag kan se att jag förändrar idag är att mina mål har flyttat fokus. Målen baseras inte lika mycket utifrån rädsla längre, utan handlar mer om att hitta mening och näring. När jag tittar ordentligt på det drömmar jag står på, inser jag att mycket är förlegat. Baserar sig på en tid som inte längre finns.

En liten flicka står på en gård. Det är kallt, så kallt att fingrarna styvnar av kylan och kläderna är allt för tunna. Gården omgärdas av tre byggnader och en stor port i järn som vetter ut mot en trång gata. Mitt på gården finns en pump, där man för hand pumpar uppn vattnet. Flickan som med stela fingrar försöker fylla hinken med vatten fylls av en enda stark känsla som omgärdas av vanmakt och övergivenhet. "En gång ska jag ha det bättre, ett mycket bättre liv".

Den här flickan är jag. Idag ser mina förutsättningar helt annorlunda ut. Jag har en man, tre fina barn, föräldrar som älskar och stöttar mig och familj genom min man som ser mig som en del av sin familj . Jag svälter inte, har ett hus att bo i, har en bil att köra och håller kroppen varm. Jag har det bra helt enkelt.

Någon gång på vägen förändrades förutsättningarna, men målen har envist bitit sig fast. När drömmar och mål utgår från en ursprunglig rädsla, finns risken att man missar målet. Jag inser att det är viktigt att inventera sina drömmar då och då. Att hitta både nya mål, ny mening och ny näring.

Det kanske är det som man kallar fyrtioårskris, eller kriser i allmänhet. Det sker en större inventering, därför att det blir så uppenbart att valmöjligheterna krymper. En påminnelse om att livet är förgängligt och att alla de drömmar som inte blev av.

På en blogg idag såg jag detta citat i kommenterasfältet. Det passade så bra i mina funderingar kring drömmar att jag avlustar mina funderingar kring drömmar me denna.

"You were always looking for the right way to behave, so concerned you might make a mistake. But, darling, there are no mistakes. There are only our wishes, our actions, and the consequences that follow both. There are only events, how we cope with them, and what we learn from the coping.” (Elizabeth George, With No One As Witness)

Demokrati, politik och andra små funderingar

Funderar över det här med demokrati. Idag var jag och lyssnade på Kommunalfullmäktige i Göteborg. Jag har aldrig riktigt vetat var jag hör hemma.Varken i politiken eller i religionen. Spretar för mycket. Jag tror på en högre makt, som jag kallar Gud. Jag får gliringar från alla håll. Från dem som tycker jag är sinnessjuk för att jag ens tror på en Gud. Från dem som inte tycker jag verkar tillräckligt troende.

Jag har aldrig haft behov av att andra ska tycka som mig, bara jag får tycka som jag tycker. Däremot är jag öppen för ifågasättande eller samtal om varför. Jag har vänner som är ateister, som är kristna av alla de olika slag, muslimer i alla riktningar, judar och de som håller sig till det i allmänhet kallas för flum. Men jag har aldrig känt mig hemma i en specifik kyrka eller församling.

Likadant har det varit med politiken. Det finns så många olika riktningar och egentligen är det  så att man hittar en sammanslutning dom mest liknar det man i huvudsak tycker. Jag har alltid vetat att jag ligger mer åt vänster. Men det finns mycket jag också tycker som jag hittar i både mitten och högerpartier. Jag har också alltid funnit mycket nöje i politiken. Det är intressant och nödvändigt för att vi ska ha en grund att stå på som samhälle.

När Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen i höstens val grät jag högt. Det är inte bara det att det är ett främlingsfientligt parti. Det är ett nasistisk parti. Ett parti som på sin hemsida öppet går ut med att de inte stöjder varken barnkonventionen eller FNs allmänna deklaration om mänskliga rättigheter. Ett sånt parti har valts in i Sveriges Riksdag och man sympatiserar med dem för att det finns ett motstånd. Ingen sympatiserar med något annat parti på det sättet.

Det märkliga är att när många människor pratar om demokrati så utgår de alltid från att deras ståndpunkt är den rätta. Demokrati är en medelväg, för att man inte kommit på ett bättre sätt. Det är på inget sätt optimalt eller rättvist. De är ett sätt att styra ett samhälle som åtminstone är bättre än en diktatur. Demokrati handlar till stora delar om kompromisser och det kan medföra att krafter man inte stödjer också kan använda demokratiska vägar för förtryckande åsikter.

Detta med att ett nasistiskt parti valdes in i vår Riksdag, medförde att jag valde att jag tog ställning. Jag är helt säkert att det parti jag valt inte till fullo står för det jag tycker. Men jag valde de delar jag tycker är viktigast och där jag känner att min största gemensamma nämnare möts. Ikväll var jag på en av fyra introduktionstillfällen och det innebar att jag gjorde ett besök på Kommunalfullmäktiges möte i Göteborg. Oerhört intressant.

Jag hamnade på en av läktarna mellan vägvals entusiaster och SD sympatisörer. En mycket bissar känsla :-)  De tjoade och smädade talarna nedanför och jag tänkte att det är märkligt med människor som anser sig stå för demokrati, men inte har hyfs nog att låta någon annan framföra sin åsikt utan att högt och ljudligt kasta ur sig smädelser och andra otrevligheter. Jag tänkte att fler invånare borde gå och lyssna då och då.

Demokrati handlar ju inte enbart om att mina synpunkter få föras fram. Det handlar ju också im att acceptera och respektera att andra synpunkter både få ta plats och föras fram. Däremot behöver jag inte tycka likadant. Det som slår mig är att enfrågepartier gärna slår sig fram som underdogs  och gärna använder demokratin som slagord. Det verkar dock svårare för dem att acceptera att demokratin också innebär att de själva måste respektera det som inte överensstämmer med deras egna åsikter.

Jag tänker att det är ett märkligt land jag lever i. Ett land som trots sina brister också bjuder på oerhörda möjligheter. Ett land att vara stolt över. Ett land att drömma om och drömma i

Drömmars struktur?

När jag pratar med andra om drömmar, för att få bränsle till mina funderingar, inser jag att de flesta tänker på drömmar som något målrelaterat. Man tänker sig si och så uppfylls detta inom en snar eller fjär framtid. Man drömmer om något som ska uppfyllas.

Det andra sättet att betrakta drömmar utkristalliserar sig mer som ett ramverk. En längtan, vision eller kraftkälla kring livet. En större strävan som mer handlar om att förgylla livet eller att fylla livet med mening. Det handlar inte om att man inte vill att det ska uppfyllas, men det primära är inte själva målet utan vägen.

Det tredje sättet upplevde jag mer att det handlade om vad för slags människa man vill vara. En strävan om att upptäcka, utforska och hitta mening som individ för sig själv och i ett sammanhang.

Hur tänker du kring drömmar?

Drömmar

Ibland kan det som verkar tydligt vara oerhört diffust. Det här med drömmar för att nämna något. Vi är några vänner som börjat att samtala. Vi kallar oss tankeväktarna. Vi delar och samtalar om sånt som berör. Det hela började med att en av oss hamnade i en depression, ett tillstånd jag kan förhålla mig till, eftersom jag själv besökt det landet under livets resa.

Vi promenerar och samtalar. En fin kombination. Under dessa promenader delades tankar om stort och smått. Det som slog mig var hur sällan vi delar sånt här. Vi gömmer oss undan i vår smärta, i isolering eller i soffan hos terapeuten. Vi behöver psykologen/terapeuten, men något vi håller på at glömma är att vi också behöver vänner.

Ingen del kan ensam lösa saker för oss, framförallt kan vi inte lösa det själva i egenmakt. Vi behöver våra relationer och vänner är en del av det skyddsnät vi behöver för att växa, läka och fördjupa livet. Det är först när vi omges av kärlek och låter oss helas av den i kombination med tillit och tro på oss själva och andra, som vi också kan bli friska och må bra.

Vi har haft olika teman. Dagens tema handlade om drömmar. Ett oerhört svårt ämne insåg jag, trots att det är ett spännande område. Ett ämne jag tänkte återkomma till.

God Natt världen och sov gott  :-)

Doften av vår

Mitt öga fröjdades

av utslagna vitsippor i en glänta idag.

Så magiskt varje år och så njutningsbara.

Doften säger jag bara,

den doften kan jag drömma om när vintern börjar bli seg

och längtan efter våren spritter i själen.

Doften av vår kittlar själen

Vita skira blad som försiktigt tittar fram

och förminner om sol och värme

Att vandra fram, kan ibland handla om att gå tillbaka

Jag älskar att befinna mig i vattnet. Framförallt under sommarmåndaderna anstränger jag mig för att ta mig ut till havet eller sjöarna. Att få sänka ner mig i vattnets mjuka omfamning ger mig en frihetskänsla som är obeskrivlig.

Precis som när jag var barn, älskar jag att dyka eller ha huvudet under vattnet. Ibland när man är under ytan så kan man inte alltid säga vad som är upp eller ner. Så upplever jag att livet är ibland. Det som ibland upplevs som att gå framåt kan vid vissa tillfällen vara att gå bakåt.

Att gå tillbaka kan ibland handla om att börja gå framåt. En strimma av ljus kan vara så paradoxal som jag upplever den bild jag tog en tidig januarimorgon. Ett ljus som också kan innehålla en viss mängd av smärta.

När man en gång varit i mörker och tar sig därifrån, kan resan mot ljuset vara den mer smärtsamma delen av en resa. Att gå tillbaka mot ljuset, eller ens egen fulla kraft, kan bli oerhört smärsamt för att man börja känna igen. Känslorna blir verkliga igen.

Verkligheten blir åter känslosam. Sen när helvetespassagen är över, känns det så overkligt att man ens befunnit sig där. Livet ses återigen genom harmonins och glädjens glasögon. Det är som en islossning, lika dramatiskt. Obeskrivligt.

Att få uppleva den genom en vän, har berikat mig. Du fina vän har fått mig att upptäcka saker om mig som jag tidigare inte sett. Att få uppleva den smärta jag ofta besökt genom någon annan har gett mig nya verktyg. Så Tack fina Du för din tillit och kärlek.

Jag älskar dig min vän!